Jag är inte bra på någonting
Vad bör man utföra om man inte existerar bra vid något?
För att nämna några ett fåtal saker tillsammans min temperament, jag existerar blyg, uselt självförtroende, pessimist, hycklare, egoist, låg empati(bara mot människor dock), viljesvag, uppmärksamhetshora, tråkig, noll fantasi m.m. Skulle kunna gå vidare i evigheter. Utseendet behöver vi ej gå in på, imaginer er bara en a på skalan. Både utseendet och personligheten känns således lönlösa för att jobba vid, det finns helt enkelt för många negativt, skulle hinna dö innan jag blev ett bra individ. Är detta verkligen värt det för att lägga % energi vid att bli kanske högsta 5% från vad ett bra människa är?
Det värsta existerar ju för att jag ej kan begå självmord, dels för för att jag existerar för feg
Då började jag leta efter svar
I min jakt på svar frågade jag dem som var mer erfarna än jag och de sa att de alla hade haft samma kris tidigare.
Hans svar? Jag har tre.
För det första är det normalt att känna så här, särskilt om man tar sitt arbete på allvar. Men ge inte upp förrän de ger upp dig.
Denna gnagande rädsla för att vara dålig på ditt jobb borde göra det OK för dig att mentalt säga upp dig. Fortsätt i stället att göra ditt bästa arbete tills de säger upp dig.
För det andra är det subjektivt att vara &#;bäst&#;. För vissa är person A > person B. För andra är person B > person A. Det är en orättvis jämförelse. Vad du egentligen borde bry dig om är att vara den bästa versionen av dig själv.
Likt Jordan Petersons råd:
&#;Jämför dig själv med den du var igår&#;
För det tredje, ja, du kanske tror att din karriär är i fara. Men är det verkligen så? Tillbringar du mer tid med att oroa dig än med att förbättra ditt hantverk? Tror du ärligt talat att alla har medlidande med dig tills du är på topp?
Den ärliga sanningen är att de inte har gett upp dig (om de hade gjort det skulle du ha fått sparken för länge sedan). De vill se dig glänsa &#; de har intervjua
Varför är jag inte bra på något?
Ursprungligen postat av Den-unge-Werther
Vi lever i en tid och en värld som möjliggör självförverkligande, karriär och individualism. Ända sen barnsben matas vi med idén att vi är autonoma individer som kan bli vad än vi önskar, så länge passionen och arbetsmoralen finns där. Många unga, autistiska män snöar lätt in på programmering och har inte allt för sällan en karriär inom just data och teknik. Är man å andra sidan en sportfåne, med bra gener för fysisk ansträngning och styrka, finns alla möjligheter att utöva idrott eller sport på elitnivå. Besitter man en generell begåvning eller åtminstone en intelligens över genomsnittet, är en akademisk karriär i valfritt ämne ett uppnåeligt ideal. Likaså personer som är under genomsnittet i diverse färdigheter är ofta kapabla att skaffa sig en karriär där man både trivs med sina arbetsuppgifter och får en rimlig lön.
Jag är dock inte bra på någonting verkar det som, utan befinner mig strax under genomsnittet vad det än gäller. Jag tränar relativt hårt, men skulle aldrig kunna försörja mig på idrott. Jag har spelat schack sedan jag var 8 år gammal, men befinner mig fortfarande på en löjligt l